lördag 8 september 2012

Tid.



Hej igen. Long time no see. Den där tiden, orken, lusten, motivationen. Första delen av sommaren ägnades skarpt åt Aron och våra agilitytävlingar eftersom jag visste vad som komma skulle. Mage och en trötthet utan dess like. Så här var det inte med Vilmer. Numera är det fullt ös om dagarna. Inte minst med pumi-tillskottet Milo i familjen. Det blir otroligt mycket om dagarna emellanåt och jag har nog aldrig varit så osocial och svår som nu.


Därför är det så skönt att hösten är här nu. Det blir ett helt annat lugn bara i luften. Inte alls lika mycket fix i trädgården och en massa måsten. Nu får vi vara inne och njuta av tända ljus och mysiga kvällar. Nu hoppas jag få tillbaka inspirationen och orken till att fota och pyssla. Jag hoppas på fler blogginlägg och uppdateringar. Och jag hoppas ni vill vara med! ♥

17 kommentarer:

  1. Va glad jag blev när jag såg att du skrivit igen! Hej igen!

    Det är svårt det där, att låta bloggen vara rolig, inte ett krav. Jag hatar när jag kommer på mig själv med att blogga "bara för att", det ska ju va kul! Iaf är det därför jag bloggar.

    Hoppas lugnet består för din del.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din fina och peppande kommentar! :)

      Kram!

      Radera
  2. Hej! Va roligt att du bloggat lite! Jag förstår precis, på pricken skulle man kunna säga också, hur du känner angående tiden. Småbarnstiden är en mycket speciellt tid och går inte att jämföra med någon annan del av livet - både på gott och ont. Och med både bebis i magen, och valp utanför magen så förstår jag att du har fullt upp.

    Såg på Instagram att ni testat vallning - va kul! :)
    Kram

    SvaraRadera
  3. Vilket underbart inlägg vännen...! Så fina bilder. :) Ni har att så fiiint! :)

    Kram Malin I&D

    SvaraRadera
  4. Så fint att du är tillbaka :) Hösten för mycket gott med sig!
    Ta hand om magen och familjen,
    kram

    SvaraRadera
  5. Hej, fina bilder det gula skåpet är en riktig färgklick. Jag har oxå en Wilmer han är 24 år. Ha en bra helg. Kram.

    SvaraRadera
  6. Så snyggt med det gula!! Hoppas att allt är fint med magen också!

    Vi väntar tålmodigt på varje inlägg men följer dig på insta med så jag får min dos Desirée där =)

    Kram

    SvaraRadera
  7. Samma här! Tyvärr ingen stor mage, men tid och ork som inte finns :( Men så blir det ju tyvärr ibland. Det får va på ens egna villkor helt enkelt :)
    Roligt att höra av dig iaf! Jag hoppas också kunna visa upp nåt nytt på min blogg snart :)
    Kram

    SvaraRadera
  8. Kul att du är tillbaks! Blev bara så glad av att se ditt fina gula Billyskåp! Vi köpte ju ett grönt men har inte hittat nån plats för det än.....
    kram j.

    SvaraRadera
  9. Hej! Kul! Så fint ni har det, älskar gula skåpet!

    SvaraRadera
  10. Jihoo vad glad jag blev när ditt inlägg ploppade upp på bloglovin, heja heja!! Men jag förstår dig fullständigt, det ska ju bara vara roligt att blogga och inget krav, och har man inte tid så har man inte. Speciellt om Vilmer somnar sent och vaknar tidigt som du skrev häromdagen, då är det ju kört. Råkar jag sitta och blogga när Alva är vaken så kommer hon genast och smäller igen datorn "STÄNG AV DATORN MAMMA FÖLJ MED MIG TILL MITT RUM MAMMA!!" Ungefär så haha.. Så känn ingen press, ett inlägg i månaden är ju bättre än noll inlägg i månaden! Och instagram är ju underbart det med ;) stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har varit så otroligt trött. Vilmer sovtider har inte hjälpt, och då har jag sovit på eftermiddagen när han sover. Här går det inte alls sitta vid datorn på dagtid om Vilmer är hemma och vaken. Då är det "mamma, mamma, mamma" som gäller. Tur Instagram finns! Kram!

      Radera
  11. Förstår dig precis...LIVET finns ju här utanför...
    Vad gillar Aron att han fått en liten Milo i familjen. Minns när vi fick hem vår Sören att Eskil (den äldre) fick slita hårt
    för att behålla sitt skägg...hihi för där hängde valpen heeela dagarna:)

    Kram Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja, Aron var skeptisk i början. Milo är en omplacering, så han var redan 6 månader när vi fick honom. Numera är de goda vänner och det är Milo som blir naggad av Aron istället... Går under namnet skabbet numera. Haha.

      Kram!

      Radera
  12. Härligt att du är tillbaka! Men BRA att du tagit det lugnt och fokuserat på det som är viktigast, att ta hand om sig själv och familjen. Until next time... KRAM /Nellie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns bra. Är ruskigt trött fortfarande, men lite inlägg ska jag nog hinna och orka med att fixa med. Kram!

      Radera