Ljus och välbefinnande.

Den här årstiden alltså. När ljuset tittar fram igen. Det syns att alla fönster är skitiga, men ack vad solljuset gör mycket för välbefinnandet. Vi kan öppna upp vår franska balkong på ovanvåningen och det är inte ens kallt!

Jag vill bara åka ut och köpa nya växter. Både ute och inne. Och ja. Det behövs. Lite nya krukor hade inte heller varit fel. En liten fick jag hem i veckan, den landade på kontoret och ska få sig en liten kaktus. Får nog bli ett "åka och shoppa växter" besök i morgon kanske.

Den finaste presenten man kan få.

Det är banne mig när Vilmer kommer hem och säger:

"Titta vilken uuuuunderbar blomma jag har köpt till dig mamma! Din favoritfärg är ju gul!"

Det är inte utan att hjärtat smälter lite.

Tanka energi.

Förmiddagshäng med de bästa i trädgården. Milo fick sig en klippning och Aron fick bara hänga lite ute i solskenet med oss och tanka lite solljus.

Milo har varit lite av en doldis i bloggen. Han kom ju in i vårt liv med buller och bång för 1,5 år sen. Omplacerad. 6 månader gammal. Vi fick kämpa mycket med socialiseringsbiten. Mycket mer än vad jag trodde skulle behövas. Det har rättat till sig mycket. Han är social. På sina villkor.

Det vill säga, han vill hälsa i lugn i ro. Man får inte böja sig över honom i början, helst inte titta heller. Han är likadan själv. Tittar inte gärna på oss utan visar tydligt att han inte vill mucka. Backar till med rumpan först om han ska sitta i knäet. Försiktig. Och otroligt kelig och charmig.

Han är otroligt rolig att jobba med. Det vill säga, köra agility. För det var planen med honom. Vi går kurs nu på torsdagar. Och jag är så fylld med energi när jag kommer hem efter ett träningspass med honom. Precis som det ska vara!
Vi går mot ljusare tider och jag känner det i kroppen!

Ha en fin fredag och alla hjärtans dag!